Glappet mellan engelskan på gymnasiet och högskolan är stort, att kunna bra vardagsengelska räcker plötsligt inte längre. Det menar Philip Shaw, professor i engelska vid Stockholms universitet, som har forskat om hur engelsk litteratur används på svenska högskolor.
— Har du nätt och jämnt klarat engelska A på gymnasiet kan du inte läsa vetenskaplig engelska. Men första terminen är svår för de allra flesta.
Tids nog ger slitet resultat — efter en termin eller två upplevs läsningen oftast som lättare och engelsk litteratur kan bli den fördel lärare pratar om. Du lär dig facktermer på engelska, kan ta del av ny forskning och lägger grunden för att så småningom kommunicera din egen. Däremot blir det problem för den som inte hänger med i engelskan. I en av Philip Shaws studier visade det sig att 25 procent av studenterna inte läste kurslitteraturen alls. Oroväckande, tycker han.
— Man kanske klarar tentan precis, men får inte allt en universitetsutbildning ska ge, som färdighet i självständig läsning.
De som har svårast med engelskan läser ofta knackigt också på svenska. Philip Shaw menar att trenden med mer engelsk kurslitteratur ökar glappet mellan studentgrupper och gör det kämpigare för den som redan har det svårt. Det kan leda till att studenter hoppar av. Högskolorna kan absolut bli bättre på att erbjuda stöd i strategier för läsning, särskilt på engelska.
— Lärare säger att engelsk litteratur gynnar eleverna men de tar inget ansvar för att det ska bli så.
De flesta lärosäten har en språkverkstad som erbjuder hjälp till studenter. Flera har också börjat med stöd i engelska. Åsa Jonsén jobbar på Örebro universitets ”Writing centre” där hon handleder i akademiskt skrivande. Fokus ligger just på att skapa text, en process som för de flesta kommer långt senare i utbildningen än den första kursboken på engelska.
— Om det är något speciellt studenten inte förstår är det klart att vi hjälper till, men det skulle inte finnas tid att fokusera mer på lässtöd, säger hon.
Åsa Jonsén har svårt att uppskatta vilket behov som finns av läshjälp men har märkt stora skillnader i hur studenterna klarar läsningen på engelska.
— Ibland ser jag att studenter som har engelsk litteratur och ska skriva på svenska inte kan översätta. Då kan man undra om förståelsen har blivit haltande också. Men jag tror inte att det är ett jätteproblem.
SFS, Sveriges förenade studentkårer, har inte heller fått signaler om utbredda problem. De ser litteratur på engelska som en tillgång, men att det inte ska hindra någon att ta sig igenom utbildningen.
— Det är helt centralt att högskolorna undersöker vilka behov de egna studenterna har och vilka stödfunktioner som behövs, säger ordförande Camilla Georgsson.
